A Part Of Me - Prolog
Detta kommer då bli en ny novell som heter A part of me och läs ↓ vad den kommer handla om!
Idag är det tre år sen.. Tre år sen sedan min pappa dog av cancer. Sedan dess har jag haft det oerhört svårt att släppa in någon i mitt liv, jag är rädd för att jag kommer älska någon mer än vad jag älskade pappa. Min pappa betydde allt för mig. Han var min bästavän, vi pratade om allt.
VÄNTA ÄR INTE KLAR ÄN^^
När pappa fick reda på att han hade cancer så var det 90% som sa att han inte skulle klara sig. Så blev det också, efter 3 månaders kämpanden klarade han inte mer, han föll ihop på golvet, slutade andas. När ambulansen kom fram var det för sent, han var död.
Abbies pappa gick för 3 år sedan bort i cancer och hon har sedan dess haft svårt att släppa in någon i sitt liv. Hon tror att om hon tillät sig att älska någon lika mycket som hon älskade sin pappa, så kommer även den personen att lämna henne och hon kommer bli lika ledsen igen, om inte mer.
Hennes pappa betydde otroligt mycket för henne och eftersom att hon var det enda barnet så spenderade de väldigt mycket tid tillsammans. De var nästan som bästa vänner och de kunde verkligen prata om allt.
När pappan fick beskedet att han hade cancer, sa läkarna att han antagligen inte skulle klara sig. Så blev det också. Efter 3 månaders kämpande klarade hans kropp inte mer. En dag föll han bara ihop på golvet och slutade andas. När ambulansen kom fram var det redan för sent, han var död. Abbie tog detta väldigt hårt, personen som hade lyst upp hennes liv var borta och hon var ensam kvar.
Hennes mamma kunde inte göra mycket, hon försökte prata med Abbie men Abbie lyssnade inte. Hon satt mest i sitt rum och tittade tomt framför sig och hon pratade knappt med någon. Efter några år hade hennes mamma hittat en ny kille och Abbie gillade honom. Mammans kille, Jim, som han hette brukade prata med Abbie i timmar, även om inte Abbie själv sa något.
Jim berättade att det var normalt att reagera så, men om hon skulle kunna gå vidare i livet var hon tvungen att släppa det som hade hänt, även om det var riktigt svårt.
Efter månader hade Jim lyckats. Abbie hade börjat säga små meningar, och med tiden började hon prata som vanligt. Hon hade fortfarande inte släppt det som hade hänt, men nu när man i alla fall kunde prata med Abbie, var allt mycket bättre. De brukade prata om Abbies pappa och det som hänt. Hon grät ofta under de stunderna, men Jim tröstade henne.
Hon hade några nära vänner i klassen och hon hade även lärt känna några fler genom att de hade kommit från andra skolor i trakten som lagts ner.
En dag skulle hon och hennes klass åka till London på klassresa och där förändras en hel del saker… Hon tar en risk som hon aldrig någonsin skulle vågat ta för några månader sedan.
Tycker ni den verkar bra? ;)♥
Kommentarer
Postat av: Ina
Riktig spännande :))))) vill läsa :D
Postat av: Anton
Yeah buddy!
Postat av: sofia
japp riktigt bra!!
Postat av: Ida
hejsan, just nu har jag en blogaward på min blogg. Är du sugen på att vara med? gå då in här: http://juustinbbieberstory.blogg.se/2012/may/blogaward.html#comment
ledsen om du inte ville ha sånt här på din blogg! :)
Postat av: Julia
jag tycker den verkar bra, när kommer första delen? :)
Trackback